Blogg: Reflektioner/Reflections

Reflections about international relations will be written in English, and domestic in Swedish.

Dennis sparkar upp öppna dörrarGp, radikalism och att sälja ut

“Falsk radikalism i musiken” heter en ledarkrönika i Göteborgsposten skriven av Adam Cwejman (GP 20150808). I stort går den ut på att allt för många svenska musiker uttrycker samhällskritik, men att det i själva verket är konformitet då åsikterna som förs fram endast är för det goda och mot det onda, vilket alla ställer upp på. Musikerna sparkar således upp öppna dörrar. Slutsatsen är den gamla vanliga reaktionära; det enda radikala vore att inte ta ställning alls.

Den första invändningen är att det faktiskt inte är så många som uttalar sig särskilt mycket om nånting som kan skrämma bort publik/köpare/företagare.

Den andra är att det finns inte några öppna dörrar, de är samtliga stängda. Det goda samhället är en illusion, den patriarkala diskrimineringen regerar.

Den tredje är att alla inte alls håller med om vad som benämnts som samhällskritik, för det goda och mot det onda. Cwejman tex, vill jaga bort tiggare med ett förbud, med polis alltså. De “radikala” ser inte ett tiggeriförbud som ens en dellösning på fattigdom. Cwejman vill vidare  prata volymer i flyktingmottagandet, istället för att låta det bestämmas av skyddsbehov, som de “radikala” vill. Det onda och goda är relativt, snällt sagt.

Vilka är då de “radikala”? Jo, de som Gp och övrig liberal press väljer att utnämna till det. Cwejman skuggboxas således med sig själv. Ett exempel är Bråvalla-debaclet. Zara Larsson surar över dålig speltid och slänger fram standard feministkritik, vilket kan göras i princip vid alla tillställningar året runt i vårt avlånga land: jämställdheten är satt på undantag. Det föder givetvis reaktioner från vita förolämpade män vilka till svar producerar helt vettlösa mängder kvinnohat som de skickar åt Larssons håll och alla andra som har fräckheten att ställa upp på hennes kritik. Det får i sin tur Dennis Lyxzen i Refused, som även de spelar på Bråvalla (fyra medelålders män på mycket bra speltid) att mellan två låtar säga: “Krossa patriarkatet.” Det kan lätt tänkas att den tyske kapitalisten på Scorpio till detta tänkte nåt i stil med: Ok, men om det inte passar, vad gör du då här? Om han dock tänkt vidare skulle han snart kommit fram till att det inte var särskilt besynnerligt alls då Refused jobbar åt två företag: Luger och Epitaph som har väldigt lite att göra med jämställdhet,och mer kan ses som avspeglingar av samhället i stort. Lyxzen är en av de “radikala” som Cwejman refererar till.

Cwejmans påstående om”falsk radikalism” som enbart konformitet är dock helt korrekt, men inte som Cwejman för fram den. På sätt och vis raka motsatsen faktiskt. För det gäller när nån säljer ut. Ta exemplet Anti-Flag, ett nordamerikanskt poppunkband med de standardsamhällskritiska sloganen som en dag börjar jobba för ett kapitalistiskt bolag för att som de som de sa hade “been crying in the wilderness for too long”. De ville nå ut med sitt budskap till en större publik. Fast att budskapet nu givetvis ekade tomt. Och att vad som hände var att de började spela på andra större ställen med en större och köpstarkare publik, bara en del av den tidigare publiken följde med på deras klassresa. Med andra ord, de bytte ut publiken, tack för kaffet. Med lite grövre ord, de pissade på scenen. Och vem var då den nya publiken? Jo, det var i princip desamma som kollade Nickelback. Ja, Anti-Flag pratar skit om Nickelback. Det bryr sig inte deras publik om. De gillar vad än de multinationella företagen vill att de ska gilla (Det ligger inte nån värdering i det sista påståendet. De flesta av oss har nog med att överleva, så att bara svälja lite lättsam underhållning som vi blir serverade vare sig kan eller bör fördömas). Således står Cwejmanm och de “falska radikala” inte tvärt emot varandra, som Cwejman utmålar det som, utan förenade.

I dagarna spelar Bad Religion i Sverige . Ingen ska bli förvånad om Cwejman då står på KB, diggar musiken och ler belåtet för sig själv.

http://www.gp.se nyheter /ledare/ledarkronika/1.2797159–falsk-radikalism-i-musiken-

Dennis sparkar upp öppna dörrar

 

Bengt Ohlsson, kulturskribent på Dagens Nyheter, har på kort tid gjort sig till en talesperson för högern. Ohlsson försöker värja sig emot det, men förgäves.

Ohlsson gnäller över gnäll. Och det skulle vara humor? Helt uppenbart för vissa. Men ett annat sätt att se på det är att Ohlsson klagar på andra som twittrar för att de twittrar genom att twittra om det. Liten skillnad på Ohlsson och de han kritiserar alltså.

Ohlsson vänder sig emot vad han kallar kulturvänsterns dominans. Nu ska det tilläggas att den “vänster” som Ohlsson vänder sig emot består av hans umgängeskrets i villaförorten Enskede och bostadsrättsföreningen på Söder i Stockholm där han bor. Vänstern kan antas vara lite bredare än så. Faktum är dock att bla den experiment-teater som Ohlsson vänder sig emot inte dominerar. Det gör istället den nordamerikanska McDonalds-kulturen.

Ohlsson vänder sig vidare emot vad han kallar kulturvänsterns åsiktsförtryck. Faktum är dock att majoriteten av media-företag är uttalat höger. Så om det finns ett åsiktsförtryck lär det komma från just denna sida, eftersom ägarna bestämmer vilka de låter arbeta för sig, och vad de ska göra.

Ohlsson är besviken på vänstern. Nåja, närmare bestämt sin umgängeskrets. Besvikelsen har dock inte sin upprinnelse i vänstern, utan i Ohlsson själv. Det är inte vänstern som har lagt om kurs, nej, den tuffar på som tidigare. Istället är det Ohlsson som har fått upp ögonen för vad vänstern gör. Vad hans vänner sysslar med. Över huvud taget är väl det offentliga avståndstagandet från vännerna, de öppna breven, dåligt demaskerat utifrån felaktiga antaganden gällande vännernas/vänsterns makt, i ett försök till allmängiltighet, mer tecken på hybris och kris. För allvarligt talat, få av oss som går igenom livet utan att nån gång bli besvikna på den gemenskap vi tillhör, umgängeskrets eller politisk rörelse. Här kommer Ohlssons egna ord tillbaka till honom. Gilla läget, håll käft, kavla upp ärmarna, svälj oförrätter och vänta på rätt tillfälle att slå tillbaka. Inte gnälla om det och inte känna efter så mycket. Än en gång. Bumerang-resonemang.

När detta är avklarat, vad återstår då? Jo, enbart Ohlssons krav på att få vara icke-pk. Med hans egna ord, inte bara sparka uppåt, utan åt alla håll, och då även neråt. Men med det blir Ohlssons avståndstagande från näthatarna i kommentarsfälten på avpixlat lika trovärdigt som en sverigedemokrats avståndstagande från rasister.

Och på detta sätt kan Ohlsson och hans likar avfärda och bagatellisera rasism, diskriminering  och utanförskap. De vita kränkta männen och deras onkel Tomare. För det handlar ju inte om strukturer, utan om individer med “offerkoftor”, individer som “känner för mycket” och gör för lite. Kontentan blir som vanligt den gamla borgerliga klyssjan om att individen endast har sig själv att skylla. Därmed ska de hålla käften, och gilla läget. Rättare sagt, vi ska hålla käften och gilla läget.

Tisdagen den 2 april 2013

 

Enligt Försäkringskassan ökar sjukskrivningarna igen. Effekten av den ekonomiska piskan karensdagen har alltså nått botten. Överrepresenterade är arbetande kvinnor. Reaktionen bland de borgerliga skribenterna är följdenlig. “Det finns inget som talar för att de som mår psykiskt dåligt skulle må sämre av att jobba.” Nej, förutom att kvaliteten på arbetet givetvis påverkas negativt, och att säkerhetsrisken ökar. Och det gäller givetvis när sjuka i allmänhet inte sjukskriver sig och istället går till jobb, för att de inte har råd att inte gå till jobb. (Borgarna försöker även förklara det med ojämställdheten, en ojämställdhet som inte minskat under borgarna.) Men det kan väl antas att tex Dagens Nyheters ledarredaktion lever som de lär vilket även skulle förklara alla absurda åsikter och orimliga ståndpunkter de för fram, och även de som håller med dom. Bäst är dock de högavlönade politiker som beslutat om sjukförsäkringen som i stort sett aldrig är sjukskrivna. Fast att de alla skulle ha råd med det. Sjukt är ordet.

Fredagen den 29 mars 2013

 

Stefan Fölster och Monica Renstig har skrivit en rapport för Reforminstitutet, en moderat tankesmedja sponsrad av Svenskt näringsliv. http://www.reforminstitutet.se/wp/wp-content/uploads/2013/02/rapport_manskligutveckling1.pdf Fölster är inte nån favorit, och hans slutsatser nyliberala. Däremot är undersökningens resultat väl så intressanta: Mer sociala problem i orter med få invandrare. De 20 sämsta orterna har färre invandrare än genomsnittet, medan de 20 bästa har fler. Idag är det 25 år sedan som Bevara Sverige Svenskt blev Sverigedemokraterna. Åt helvete med fascisterna.

onsdagen den 6 februari 2013

 

Förra gången vi spelade i Göteborg så hade det varit några rättegångar i den sk muthärvan i den här stan. Vi pratade om faktumet att inga av de åtalade blev fällda. En av de åtalade blev frikänd pga en teknikalitet. Hans brott bedömdes inte som grovt mutbrott, och därmed var det preskriberat. Anledningen till detta var för att åklagaren endast framförde en åtalspunkt, vilket inte räckte för rätten att bedöma det som grov mutbrott. Vi fastslog oxå att ingen vid sina sunda vätskor kan tro att att de här gubbarna endast skulle ha tagit emot en enda muta var under alla sina år på sina jobb.

Nu när vi kom tillbaka, nåt år senare, har det hållits några rättegångar till. Och slutligen har en åtalad blivit fälld. Den här gubben dömdes för att ha tagit emot en jacuzzi. Åklagaren hade för en gångs skull tagit med mer fler åtalspunkter. Gubben hade nämligen fått andra vitvaror. Men de åtalspunkterna ogillades samtliga av rätten. Vad blev då domen? Jo, fängelse, men villkorligt, givetvis. Och dagsböter sammanlagt på 40.000 kr. Alltså, vitvaror till ett vrakpris.

I efterspelet kom det upp att rätten i sin dom tog hänsyn till det faktum att gubben blev av med jobbet. Som en förmildrande omständighet. Well, folk blir av med sina jobb hela tiden, och de får fan inte nån jacuzzi för det, än mindre uppsättningar av vitvaror.

Måndagen den 28 januari 2013

 

I SVTs Uppdrag granskning härom kvällen granskade Janne Josefsson ett påstående var av tre olika organisationer gällande barnfattigdom. Vad barnfattigdom är anser Josefsson inte relevant eftersom organisationerna i dessa tre påståenden använder det i sin absoluta form. Med grund i relativ vilket Josefsson låtsas inte förstå. Josefsson letar således efter Dickens-barn, hungriga, skitiga och klädda i trasor, och hittar inga. Tvärtemot de tre påståendena. Ett påstående är från 2008, det andra från 2011, dessutom i en film som togs bort från kampanjen den ingick i, och det tredje gällde en jämförelse mellan barns oro i Sverige och i Afrika. I programmet framkommer att ingen av företrädarna längre står bakom dessa påståenden. Josefsson hävdar att organisationerna ger en missvisande bild menad att överdriva barnfattigdomen.

Ett påstående var av tre organisationer. Bra journalistik. Ännu bättre blir det när Josefsson fortsätter att tjata om de här stackars påståendena efter att företrädarna gett honom rätt. Sen gör klippningen av programmet att det blir en aning rörigt att reda ut siffrorna.

Detta hade räckt till ett program på 20 minuter. Nu ska de fylla upp en hel timme. Och eftersom Josefsson och hans kolleger inte kan gå vidare med skadeverkningar av de här tre påståendena som tex företrädares höga löner eller verksamhet som missköts, så får de slänga in det gamla goda cyniska och reaktionära.

Josefsson tycker att en försörjningsbidragstagare, vilka i programmet representerar de fattiga, ska vara glad över sitt bidrag eftersom hon får det utan “motprestation”, vilket dessutom är en lögn, inte längta efter semester och inte röka. Dessutom har bidragstagaren sig själv att skylla som knarkar eller inte kan planera sin ekonomi. Bidragstagarnas situation är alltså deras eget fel. Här glömmer dock Josefsson och co en viktig sak: Vad fan har det med barnen att göra? Men det är klart, precis som de arbetslösa har sig själv att skylla för att de inte har nåt jobb så har väl barnen de föräldrar de förtjänar.

Det är klart att hysteriska borgerliga debattörer hyllar Josefssons reportage. Josefsson försökte på Debatt att värja sig emot mot denna sammankoppling, men förgäves. Fascisterna (sd) har givetvis oxå hängt på. Det är klart, bara när det gäller “utlänningar”.

Massarbetslöshet, ständiga försämringar av välfärden och utökade klasskillnader slår hårdast mot barnen. Men istället för att fokusera på detta faktum vill mörkermännen hellre diskutera innebörden av ett begrepp.

Söndagen den 20 januari 2013

 

Från Greenpeace:
Arktis är ett av världens sista, nästan orörda naturområden. Men oljebolagen, med Shell i spetsen, rusar norrut för att leta efter det svarta knarket vars förbränning ju orsakar de smältande isarna. En olycka med oljespill får förödande konsekvenser för det känsliga ekosystemet och är nästan omöjligt att undsätta. Läser man nyheterna idag inser man att det redan börjat.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/oljeplattform-har-gatt-pa-grund

Vårt nyårslöfte inför 2013 blir att på allvar försöka stoppa vansinnet. Men vi kan inte göra det om inte ni är med.

Hur? Mer än två miljoner människor har redan börjat här:
http://www.savethearctic.org/

onsdagen den 2 januari 2013

 

Christmas is here. Holiday and time to be with friends and family. Eating good, drinking good. Having a good time. But not for everyone.

For the lonely the loneliness during Christmas becomes an even bigger torment. The sad turns into shame. Being alone when everyone else gets to hang out becomes that nobody wants to be with you. Thoughts can easily lead to a loss of a partner, friend, death, grief, the reason for being lonely.

Perhaps you could use a little more money, and there’s none in sight. Drunk dads and men making Christmas hell for women and children. Drugs and alcohol as the only consolation. On the second day after Christmas Eve and New Year’s Day the suicides are increasing.

Thank you for this year! Continue to do the right thing.
The Bristles Christmas Eve 2012

 

Julen är här. Ledighet och tid att umgås med vänner och släkt. Äta gott, dricka gott. Ha trevligt. Men inte för alla.

För de ensamma blir ensamheten under julen en än större pina. Det sorgliga blir skamfyllt.  Att vara ensam när alla andra umgås blir till att ingen vill umgås med en. Tankarna leder lätt till en förlorad partner, vän, dödsfall, sorgen, anledningen till ensamheten.

Ekonomin kanske är skral, och det finns ingen ljusning i sikte. Fulla pappor och män som gör julen till ett helvete för kvinnor och barn. Knark och sprit som den enda trösten. På annandag jul och nyårsdagen ökar självmorden.

Tack för detta året! Fortsätt göra det rätta.
The Bristles julafton 2012

 

Tusen sätt att robba det offentliga på. Ännu en friande dom i korruptionshärvan i Göteborg. Det är hovrätten som slår fast Tingsrättens friande dom mot en kommunal chef. Skälet är att byggföretaget NCC skulle ha kunnat glömma bort att fakturera den kommunala chefen för en renovering av döttrarnas förråd samtidigt som chefen och NCC skrev kontrakt på ett bygge värt 1.5 miljoner. Låter det troligt? Nej. Av ett antal åtal har endast ett lett till fällande dom. En distriktschef fälldes för en muta på 21.000. Straffet blev villkorlig dom och dagsböter. Vad de har gemensamt är att alla åtalades för en enstaka muta var. Låter det troligt att de här cheferna endast skulle ha fått en muta var under sina år som chefer? Nej. Nu skulle det kunna invändas med att ytterligare mutbrott ej kunnat bevisas. Låter det troligt? Nej. Hur svårt ska det vara att granska chefernas och förtetagens förehavanden? Det är bara för utredarnas att göra sitt jobb. Är då Göteborg unikt? Inte heller det är troligt. Den borgerliga regeringen har ju satt det i system med en mängd reformer som öppnar upp för att roffa åt sig skattepengar. Bäst är tandvårdschecken på 300 kronor som borgarna införde i och med tandvårdsreformen 2008. Sedan kom det nyligen fram att privata tandläkare samtidigt höjde priset med ungefär detsamma. Och både tandläkarförbundet och regeringen sa sig vara chockade. Riksrevisionen dömde ut den här tandvårdsreformen i maj 2012, och således kan även den läggas till de reformer regeringen drivit igenom som enbart lett till skattepengar till de välbeställda. Efter åtalen i muthärvan i Göteborg inleddes har regeringen gett Statskontoret i uppdrag att undersöka hur vanligt det är med korruption i kommuner, landsting och kommunägda bolag. Well, om Statskontoret gör ett lika bra jobb som åklagarna så är Sverige fortfarande ett av de länderna med minst korruption i hela världen, och bara ytliga åtgärder utan verkan nödvändiga. Fan tro´t.

torsdagen den 13 december 2012

 

The UN negotiates about a new climate treaty. It’s going as bad as always. What’s the problem? We’re heading for extinction and all the politicians can think of is money. Clearly it’ll cost a little to readjust, and clearly it’ll take a little more work, and of course it demands a change, but WTF? We’re talking about our extinction. Capitalism; narrow-minded, short-sighted and cynical.

Friday December 7, 2012

 

Debatt i Studio Ett i P1. Moderaten Elisabeth Svantesson, ordförande i arbetsmarknadsutskottet, får åter igen det otacksamma arbetet att försvara borgarnas jobbpolitik. Hennes brist på ödmjukhet gör uppdraget omöjligt. Borgarna har sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar med 50 procent till en kostnad på 16 miljarder. Resultatlöst. Allt hon kan säga är att det inte blir bättre av att återställa avgiften till den tidigare nivån. Men att investera de 16 miljarderna i andra åtgärder? Speciellt eftersom det inte blev bättre, och således ett sådant tilltag inte heller kan förväntas göra det sämre. Inget svar från Svantesson. Hennes antagonister kallar det en misslyckad politik som bör ändras. Svantesson svarar med att det är en global ekonomisk kris. Journalisten upplyser henne om att ökningen av ungdomsarbetslösheten började i och med deras regeringsperiod 2006, då det inte var nån kris. Återigen inget svar från Svantesson. Nej, vad ska hon säga. Borg och Reinfeldt förstår att det funkar inte om de ska vinna nästa val. De ruvar på nya lögner.

Strålskyddsinstitutet stängde en reaktor i Oskarshamn pga bristnade underhåll. Ledningen sa sig vara oförstående. Ja, annars skulle det väl aldrig hänt. Institutet och ledningen har ialla fall inte samma syn på underhåll. Det snackas om uteblivna intäkter, och höjda elpriser. Jo, vem ska betala om inte kunderna? Så höjer tex E.ON sina priser till sina kunder, som i sin tur kompenserar detta med att höja sina priser, osv tills det når ner till oss, de enskilda konsumenterna, som är de som ska betala för upprätthållandet av bolagens vinster. Så E.ON gör fel, straffas av myndigheten, och straffar därmed oss. O mäktiga marknad. Konsumentmakt, vilket skämt.

torsdagen den 6 december 2012

 

Idag röstade regeringen med stöd av sd igenom att rut-avdraget nu även ska omfatta läxhjälp på gymnasiet.

Ännu ett drev: Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset i Stockholm, flyttade seriealbumet Tintin i Kongo, ett rasistsiskt tillmäle från 1930-talet, från barnsektionen till vuxensektionen för serier. I media framställdes det som censur, att den togs bort, och till slut att albumet inte ens hade funnits på biblioteket. Killen, som omgående fick en reprimand av ledningen tog en time-out, avgick idag. Borgerliga politiker, korrupt ledning och odugliga journalister i perfekt harmoni.

Slutligen har IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, utvärderat borgarnas jobbcoacher, tre år och tre miljarder senare. Resultatet blev som väntat ett misslyckande. För alla utom de företag som bildades och snodde åt sig pengarna; bra betalt, dåligt arbete. Ännu en reform till för att robba det offentliga. Alltså, ett insiderjobb.

Sd ökar. Detta efter att media precis visat på att företrädare är rasister. Första gången då tre fulla sd:are sprang omkring och bråkade. Detta var 2010, innan de tre kom in i riksdagen. Andra gången helt nyligen. Då den första incidenten är två år gammal blir frågan hur journalister arbetar. Det är väl ingen som tror att detta var en engångsföreteelse. Sd ökar ändå till det liberala etablissemangets förfäran. Men att 8 procent av medborgarna nu öppet stoltserar med att vara rasister är väl inget konstigt. Borgarna fick för andra gången i rad demokratisk majoritet att bilda regering på en politik som gynnar ett fåtal på bekostnad av flertalet.

onsdagen den 5 december 2012

 

I veckan ska riksdagen rösta om att utöka rut-avdraget till att gälla även läxhjälp på gymnasienivå. Debatt i TV1 mellan Vs Jonas Sjöstedt och moderaten Elisabeth Svantesson, ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Sjöstedt koncentrerar sig på rutavdraget på lyxkonsumtion som rengöring av inomhuspool och bartender på privata fester. Svantesson säger sig inte vilja detaljstyra och menar att det är Skatteverkets bedömning. Sjöstedt missar att utökandet av avdraget till att gälla även den här läxhjälpen är detaljstyrning. Sjöstedt hävdar att majoriteten av de som utnyttjar avdraget är välbeställda, och att få jobb skapats, således till en hög kostnad. Svantesson förnekar detta. Sjöstedt har missat att ta fram fakta för sina påståenden. Svantesson behöver det ej. Programledaren förberedde sig inte med nödvändig research, eller ifrågasatte i alla fall inte Svantessons påstående. Gott slut på veckan.

söndagen den 2 december

One response to “Blogg: Reflektioner/Reflections

  1. Pingback: Nytt blogginlägg | The Bristles

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s